I dag på mitt jobb satt vi några ur personalen och pratade samt tog "Änglakort"...

Vi var 5 styckna på bänken och en  på golvet.

Plötsligt fick jag en starkt obehaglig känsla samtidigt som jag kände någons närvaro väldigt nära mej. Känslan var så stark att tårarna kom. Jag kunde inte sitta där jag satt...som ytterst på bänken...Det kändes som en kall eller sval vind kom svepandes...

Efter ett tag försvann det.

Elli som åxå satt med kände precis likadant...

Kan åxå påpeka att vi var ensammen på jobbet...inga barn var kvar för annars hade vi inte suttit och tagit våra kort!

Nåväl, därefter skulle jag till köket och hämta en diskborste...jag började gå men kände att nån var där och det kändes inte bra så jag gick tillbaka och hämtade en kollega som följde med mej...

Det är inte första gången som jag känner sånt här...

Hos en mkt god vän höll jag på att bli nerknuffad i trappen... Nån eller några finns i mitt hem...En av dom röker...Jag och Lydia är de enda som känner den starka stanken av en cigarett...

Jag känner att jag nog behöver lite hjälp med att kunna ta emot detta...typ att kunna öppna och stänga av på rätt sätt.

Nog om det!

Skolavslutningarna har avlöst varandra och nu har mina barn SOMMARLOV...ja, förutom då vissa av dom som jobbar...

Själv är jag sista dagen i morgon och jag ser så otroligt framemot att få vara med mina älskade ungar i sommar.

Vi ska ha roligt och försöka göra skojsliga saker varje dag.

Inga märkvärdiga sådana utan sånt som vi kan förverkliga åxå. Sen har jag nu  fått ett 12 veckorsprogram där jag börjar jogga i 1 minut och när dessa veckor har gått borde jag orka i 30 minuter eller 5 km... Vad tror ni? Kommer jag att lyckas?

har fått låna ett magnetarmband av Irene som på någotvis gör så att min migrän håller sej borta! Hitintills har det gått jättebra och jag är irene evigt tacksam!  

Kaspers ena krabba har dött i morse och det känns mkt sorgligt. han har den stora kvar men ändå...vet inte varför den dog heller för ingen har stört dom...kanske kan det vara att jag flyttat in dom i ett annat rum...??? Vet du Päivi?

just nu är Kasper hos Vilhelm och skall hämtas hem alldeles strax. Hoppas han har hunnit vara i ladugården och tittat åxå fast å ena sidan lär han nog hälsa på hos kompisen flera gånger under sommaren.

Nu ska kajsa Granvik gå och diska...Tjohooooo.....I morrn är det sista dagen....sen blir det ledigt....Kommer att sakna flickorna och Håkan förståss!!!! Men kanske jag behövs nån fler gång där!

 

Päivi

17 juni 2010 20:21

Vad sorgligt med krabban :(. Vilken av krabborna är det som dog ? Vatten eller land ?

 

Ulla

17 juni 2010 20:22

ja, du kommer absolut att lyckas om du bara håller fast i att försöka jogga. Jag minns när jag började joggga efter ett uppehåll på typ 20 år.Jag sprang bara en gång i veckan, varje söndag , och det var helt otroligt vad fort man fick mer kondition. Första gången orkade jag bara springa kanske 2-300 meter. Inom några månader sprang jag en hel mil! Inte fort, men ändå. Lycka till. Läskigt med vem-det-nu-var som du kände.

 

Maria

17 juni 2010 20:25

Det lät obehagligt med det okända, fast det kanske är någon som vakar över dig/er. Hoppas det i alla fall. Tråkigt med krabbkompisen, vi hade ett stort akvarium en gång och de fiskar jag tyckte om allra mest dog för jämnan...

 

Bettan

17 juni 2010 21:04

Säger som föregående att det kanske är nån som vakar över dig/er men då borde du iofs inte behöva känna obehag... Ta kontakt med ett medium som kan hjälpa dig vidare. Stor kram

 

eli

17 juni 2010 21:05

Vi som var på Hilkka kvällen vet hur man stänger av. Be dom visa dej!

 

Mamma

17 juni 2010 22:15

Jag tror inte att det är någon ond ande, utan som dom andra säger någon som vakar över dig. Jag unnar dig verkligt ledigheten.

 

majsan

18 juni 2010 08:32

Du har säkert dina skyddänglar runt dig och dom vakar över dig och din familjemedlemmar!
Du kan stänga din aura och öppna den när du vill!!
Kramisar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...