I bland...bara i bland...fast ändå tillräckligt ofta för att jag ska börja fundera och tänka på det...så undrar jag villken syn människor har på oss som "ramlat in i väggen"

Var är förståelsen och empatin? När hjärnan blir full av olika ljud och bara skriker i ren protest...alltså bara i huvudet...

Inte en fråga på 6 månader hur jag mår...

Jag har blivit tystare...och vill ha det tystare åxå...Jag och min hjärna vill att man pratar en i taget...vi vill heller inte ha teven på så högt ljud...Jag och min hjärna har inte haft radion på sen i maj...För några veckor sen beställde och fick jag senaste "Hammerfall"skivan...som jag ännu inte har lyssnat på...

Sen är jag ju så vanheligt trött! Förut kunde jag ligga vrida i sängen hur länge som helst innan jag somnade...plus att jag vaknade och var vaken flera timmar mitt i natten...nu är dessa vridningar och vakor mkt sällsynta omän de finns! 

Men som sagt var så finns ju ljuset där i tunneln...det tar tid och får ta tid bara det blir bra...helst bättre!

I dag har jag varit på ännu en Mindfulnessträff!  Idag var det svårt...Mindfulnessyogan gillade jag väldigt mkt! Jag tror att det kommer att bli människa av mej till slut...kanske inte en likadan som jag var innan detta hände men ändå en bra människa...

Jag har väldigt lätt till skratt och skrattar gärna och mkt MEN det finns en slags sorg i mitt hjärta...många vänner som jag inte har hälsat på eftersom jag mått så dåligt...många möten som jag ställt in eftersom jag inte orkat...

STORA VARMA kramar till alla som behöver en!