På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

 

Cessi

19 april 2009 19:59

Fina kloka vän.
Vilken tomhet det måste vara...

 

Lotta

19 april 2009 20:06

älskade moster, så sorgligt. det är en klen tröst, men nu vet ni att hon inte har ont iaf.. tänker på er! mega-kramisar!

 

Susanna

19 april 2009 20:18

Älskade Kajsa med familj. Jag lider verkligen med Er! Jag vet att de ej finns ord som kan trösta smärtan och tomheten. Men jag finns här om Du behöver mig. Kramar i massor ///Susanna

 

elli

19 april 2009 20:33

Lilla Tara!!!

 

eira

19 april 2009 21:06

*kram-kram*

 

ulla

19 april 2009 21:08

Så fina ord. Och så fin hund!

 

mamma

19 april 2009 23:53

Jag ville egentligen aldrig ha något djur, för varje djur som gick bort mådde jag väldigt dåligt,och det ända sedan jag var liten. När Tussi skulle till veterinären för sista sprutan åkte jag till min mamma. Tara har det bra där hon är.

 

Lena

20 april 2009 06:57

Men oj, så tråkigt att höra. Det lät ju rätt hoppfullt för några dagar sen, jag trodde hon skulle klara sig ett tag till.

http://www.belena.net

 

Gisan

20 april 2009 08:08

Så vackert! Kramar...

http://gisans.blogspot.com

 

Bettan

20 april 2009 11:03

Åh, så tråkigt!! Säger som Lotta, även om det är en klen tröst så har hon iaf inte ont längre. Stor tröstekram till dig min vän!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...