Återigen förundras jag över min egen styrka att inte få ett brejk...Jag är jätteimponerad över mej själv...å stolt!

I veckan har Pontus fått komma hem! Det kändes så skönt för då vet vi att allt är på bättringsvägem.

I går var han tillbaka till S-byn för att kolla upp hur läkningne gått...

Mitt i mitt Eddiemys kom det ett foto på min mobil...ett foto på handen

Tror jag räknade till just över trettio stygn som jag såg...Herrejestanes såg den såg ut...svullen som en boll...kan tänka mej att d inte var nån vacker syn för de som såg den innan han kom till läkaren...Å hur fruktansvärt ont han har haft å fortfarande har...

Å Pontus har åtminstone en op till framför sej!

I går kväll var vi å hälsade på hos Arne&Karin...som vanligt var det jätteroligt...vi pratade om våra fina barn...barnbarn...å annat skojsligt!

I dag ska jag jobba!  Jag får extrajobba i städbranschen då å då å är väldigt tacksam över det! Mitt hus borde städas men det gör jag sen...finns ju kvar...

Nästa vecka har skolungarna höstlov...så skönt!!!! Själv ska jag jobba!

Nu skickar jag er alla en STOR kram!             

 

Cessi

15 oktober 2011 08:19

Du är fanstastisk älskade käraste syster min.Hoppas bara på det allra bästa för vår lilla fina Pontus.

 

Majsan

15 oktober 2011 08:56

Va roligt att allt är på bättringsväg! Har saknat dig på jobbet ha en trevlig helg!

 

Lotta

15 oktober 2011 09:54

KOm ihåg att du har rätt att bryta ihop, du behöver inte vara stark jämt och har många runtomkring dig som ställer upp! <3

 

Lena

15 oktober 2011 10:13

Visst är det konstigt hur mycket människan orkar med. Men det är väl för att man inte har något alternativ utan man orkar för att man bara måste orka. Sen, när det hela lugnar ner sig, DÅ har jag blivit totalt orkeslös och matt under ett tag efteråt. Men det är bra att känna till, då kan får man lägga sig ner till energin kommer tillbaka, för det gör den! Hoppas det går framåt som på räls nu! :-)

http://www.belena.net

 

elli

15 oktober 2011 10:14

Får du ett brejk så finns jag alltid för dej älskade syster, du finns ju alltid för mej!!

 

ulla

15 oktober 2011 10:23

en sån hemsk bild det måste ha varit. Är det höger eller vänsterhand som han skadade?

Kajsa

15 oktober 2011 18:21

Höger...han har just suttit vid köksbordet å tränat...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...