Nyss hemkommen från Sunderbyn/Luleå...

Känns inte så lätt att lämna en son som inte är så jätteglad...Men han har i af fått träffa sin vovsing i dag! Å vad glad han blev Eddie när han fick se Pontus! Jag höll han lite kort för jag var lite rädd att han skulle nafsa i gipset eller i dropparrangemanget...

  Sen när Pontus gick in var det som om Eddie dansade över ängen...men så han sprang! med svansen högt...som om han var på utställning...jag var ute med han i över en halvtimme på gräsområdena utanför sjukan.

Det kändes gott i mitt mammahjärta att se att han även hade grabbarna på besök!

Sen har han sovit i bilen hela vägen hem...på Pontus jacka förståss!

Det var Jesper&Linnea&Eddie&jag som var till S-byn i dag.

Imo åker Janne,jag å hemmaboende ungar dit!

Annars har denna dag gått som i samma dvala som den gjort i snart en vecka...

Tänkte fara å gratta min tvillingsyster men det blev så sent så hon får sin present imo...

Snart väntar sängen å en film att se om å om igen hela natten lång för att sen somna vid småtimmarna å vakna trött som en anka i Australien

STOR kram till er alla!             

 

malin

10 oktober 2011 21:53

Vi kommer och firar dig någon dag, men vi ringer först och ser att du är hemma!

 

Mamma

10 oktober 2011 21:59

Vilken fin bild av Eddie och Pontus. Det är klart att det känns när man måste åka ifrån Pontus, men det går i alla fall framåt. Förstår Pontus , det blir långsamt att BO på lasarettet så länge. Nu måste du försöka att koppla av.Pontus behöver en pigg mamma när han kommer hem. Kramar till er alla.

 

Cessi

10 oktober 2011 22:41

Lilla mammahjärtat och syster ; försök att vila , vår mamma har rätt , Pontus behöver en pigg mamma.
Vill gärna höra mer om de trötta ankorna i Australien , vid ngt bättre tillfälle.

 

Lotta

11 oktober 2011 12:24

Bilden är helt underbar, de behövde få träffa varandra! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...